Vem av oss bestämmer här hemma?

Man kan ju undra vem av oss det är som bestämmer över tvåbeningarna här hemma. Det är olika. Vi gör det båda två fast på lite olika sätt. När det gäller gos och närhet är det jag (Tyzon) som är den första. Jag väljer ibland mellan matte och husse, men oftast lägger jag mig mellan båda i soffa eller säng. Båda brukar klappa mig och jag tittar upp på dem än till vänster, än till höger. Här ligger jag i husses knä. Jag kommer upp när jag känner för det lite titt som tätt.

Jag (Zoe) brukar väcka husse (ibland matte, men hon sover djupare än husse) på morgnarna genom att ställa mig med frambenen på bröstkorgen och jama utdraget och högljutt. Då jag fått "gensvar" är det okej att gosa. Annars brukar jag jama och brrp:a högt och vanka lite av och an tills matte lyfter upp mig och börjar klappa mig. Då njuter jag i fulla drag och stryker mig i hennes famn. Sitter husse framför datorn kan jag också göra så, ifall han ger mig uppmärksamhet. Ligger jag för mig själv blir jag alltid nöjd och glad när tvåbeningarna kommer och hälsar på mig. Men jag kräver inte detta av dem om inte jag själv vill det.

Den här "DaBird" har varit med länge, den är rätt rådbråkad och vingbruten, samt att snöret har gått av ungefär ett femtiotal gånger. Men vi älskar att leka med den fortfarande. Här är det jag (Zoe) som bestämmer, när jag har den i munnen och springer i väg med den morrar jag dovt och vägrar att släppa den när Tyzon kommer nära (matte är okej, det är hon som håller i andra änden). Jag (Tyzon) brukar också hoppa och fånga vippan och kuta iväg med den. Men kommer syster lite för nära, då tar hon över och då släpper jag den. Trots att jag försöker blänga på henne och tala om att den är min. Följaktligen till systers stora glädje.

Dricka vatten: en konstform

Om man skulle ta och dricka lite vatten ur den där skålen. Sa Tyzon.

Jag har ett lite speciellt sätt att dricka vatten ur skål på. Jag krafsar lite med än den ena, än den andra tassen medan jag lapar 4 gånger innan jag sväljer varje klunk. 

Vi maine cooner har så stora hakor (!) så det syns när vi har druckit vatten. 

När jag är färdig måste jag krafsa.

Krafsa med än den ena, än den andra tassen.

Vad gööör du? Frågade Zoe. Det ser konstlat ut. Det är väl bara att lapa, svälja och gå därifrån. 

Höstsöndag

Nu är vi inne i en period som kallas för höst, säger matte. Eftersom vi är födda i början på året då det var vinter (alltså innan sommar, vår och höst), har vi alltså blivit rätt stora nu. Matte har inte vägt oss på 2 veckor. Idag gjorde hon det. Tyzon väger 5.18 kg och Zoe 4.12 kg. Vi växer inte lika fort längre, men det kanske är bra att ta det lite lugnt ett tag så att våra kroppar hinner med.

Tyzon: -Jag passar på att vässa klorna lite extra innan matte ger sig på att klippa dem igen.

Så här gör jag och syster varje dag när vi vill visa tvåbeningarna att vi mår bra.

När någon av dem kommer hem möter vi dem i hallen och sen när någon av dem går in i vardagsrummet går vi hit och klöser. Då blir de glada och klappar oss, säger vänliga ord. Klart vi klöser mera då.

Zoe: - Här sitter jag i mitt favoritrum förutom vardagsrummet (soffan). När husse är här och sitter framför datorn är det mitt favoritrum. Då ska jag upp och trampa några rader på hans tangentbord och sedan gör jag mig till lite (jag behöver inte göra så mycket) så klappar han på mig. 

Vardagsreflektioner

Här ligger jag och duger.
Min syster och jag mår bra.
Vi är i något som heter augusti nu och det verkar också bra.

Lägg till bildtext

Vi tycker om både matte och husse, men jag Tyzon har en stor favorit i husse och han i mig. Så det så.

Jag är inte längre rädd för teveapparaten. Matte och husse har aktiverat ännu en teveapparat i sovrummet, liksom för att försäkra sig om att det är något helt naturligt. Oavsett oväsen.

Det är okej, men jag tycker däremot inte om dammsugarfoten.

Jag brukar fräsa åt den för säkerhets skull.

Vilket matte tycker är väldigt roande.

För övrigt så har jag lite mer tid att ägna mig åt matte och husse än tidigare.Alltså, jag menar att jag gillar gos med dem. Det är ju riktigt mysigt!

Mattes fina gullungar

Hej! Vi mår bra, busar och lever, växer och frodas. Vi skänker vår husse och matte enorm glädje varje dag. Matte tycker det är så roligt att se vår utveckling. Det gör hon genom att fotografera ofta och mycket.

Den här veckan när jag (Tyzon) klev upp på vågen visade den 4.51 kg. Tror ni att jag kommer att bli stor och ståtlig som vuxen?

Det hörs när jag far fram. Dump. Duns. Mjau-orr.

Matte tycker att jag är ganska lik min mamma Bonnie i uppsynen. :-)
Oftast har jag inte tid att posera så här fint.

Jag (Zoe) vägde 3.65 kg den här veckan så jag går också upp bra i vikt. Min svans är ju helt otroligt lång, inte sant?

När jag är uppspelt brukar jag lägga den i en båge upp över ryggen. Ibland glömmer jag bort att jag har den så och undrar vad det är ovanför mitt huvud! Haha!

För övrigt så apporterar jag ofta och gärna små pappersbollar. Jag har inte heller tid att posera för kameran, men ibland får matte till det. :-) 

Våra små egenheter 4

Så här ser vår husse ut. Vi tror att han är en tvåbening som matte. Tyzon säger att han har en svans fast den sitter på framsidan. Jättekonstigt! Men han är i alla fall snäll och gosar gärna med oss.

Husse är ofta hemma när matte är borta. Det är bra. Han ger oss mat och busar med oss. Ibland verkar han väldigt upptagen och springer runt med en massa konstiga verktyg, väsnas och har sig.

Han har också en vana att försvinna ned i källaren och stänga in sig i de rummen vi inte fått undersöka ännu. Vi har tjuvlyssnat på husse och matte och hört att de kallas för Studion och Verkstan. Vi försöker speja och spana på husse så vi kanske kan smita in där, men har inte riktigt lyckats ännu. Men skam den som ger sig...


En bra grej med husse är att han inte försöker kamma oss eller klippa våra klor. En dålig grej med husse är att han precis som matte sitter mycket framför den där datorn. Inte samma som matte utan en större maskin. Han blir dock lika sur som matte när vi kliver på den...

Snäll som han är, har husse dock börjat med ofoget att kalla oss med öknamn. Mig (Tyzon) kallar han för Bajson och Zoe kallar han för Banan. Helt harmlöst egentligen, men ganska irriterande.

Oavsett husses tillkortakommanden gillar jag (Tyzon) att gosa med honom. Jag kryper gärna upp i hans knä när han tittar på TV. Zoe vill gärna vara i närheten, men gillar tydligen inte det som visas på TV. Själv bryr jag mig inte. Jag fattar inte vad dom säger ändå...

Till sist för den här gången, lite blomster till Urmatte!

Våra små egenheter 3

Vår matte ser ut så här. Hon är en tvåbening. Hon är snäll när hon ger oss mat och kärlek, gör rent våra lådor och leker med oss.

Matte är bra på att hålla koll på våra rutiner, men hon verkar inte riktigt ha koll på sina egna. Ibland är hon hemma på kvällen, ibland inte. När hon inte är hemma på natten sover hon på dagen. Vissa dagar är hon hemma mitt på dagen då vi vill sova!

Husse är hemma ungefär samma tid varje dag. Honom är det ordning på.


Ibland tar matte fram ett odjur med lång snabel och för ett fasligt oväsen. Det blir dock fint och rent när hon drar fram med snabeldraken. Husse brukar också hjälpa till. Sedan återgår ordningen till den vanliga.

Matte sitter mycket framför det som kallas dator. Vi antar hon hjälper till med vår blogg?!



Det finns mindre bra saker med matte också. Hon tar ofta upp oss och vi gillar inte att bli fasthållna. Sedan tar hon fram kam, klosax och öronpinnar och bråkar, helst när vi har annat för oss och absolut inte har tid.

Det är ett väldigt pillande och petande. Husse gör inte sådant. Men vi gillar att gosa med matte också, när vi vill.



Matte hälsar att hon tycker väldigt mycket om oss.


                                                                                   

Våra små egenheter 2

Jaha, då var det väl husses tur att berätta om oss då. Hoppas att han bara säger snälla saker om oss:

Tyzon är kungen här hemma (tror han). Kaxig och kavat, gosig och snäll. Han spinner så fort man tittar på honom och pratar väldigt mycket i tid och otid. Ibland med oss tvåbeningar, ibland med Zoe men ofta även för sig själv. 

Han är den mest kontaksökande av de två katterna och är gärna uppe i ansiktet och buffar. En och annan ”high-five” får man också som ett tecken på tillgivenhet. 

Han var dessutom den enda kattungen som var framme och bet husse i foten när vi var och hälsade på dem hos uppfödaren (ett gott tecken: Husse är en god människa). Han är kanske inte fullt lika nyfiken som Zoe, utan mer lite försiktig. I alla fall nu i början av deras boende här.

Zoe är drottningen här hemma (tror hon). Nyfiken, framåt, envis och hur god som helst. Inte fullt lika ”spinnig” som sin bror, men när de bägge kommer igång blir det stereospinnande utan pardon.

Dessutom var det husse som fick henne att spinna för första gången hemma hos uppfödaren. Hon är inte lika gosig som Tyzon, men skyr inga medel att komma upp i sängen och ”urra” när hon vill ha uppmärksamhet (läs: mat). Hon var först med att undersöka källaren (Tyzon vågade sig inte på trappan), och först upp i klösträdet (hon fick senare visa Tyzon hur man gör).

Hon är en riktig liten kattapa! Att hon är lite rädd för TV:n hoppas vi går över med tiden. Antingen är hon mycket smartare än Tyzon (som inte bryr sig om TV:n) eller mycket mer korkad än brollan (som fattat att den inte är farlig).

Framtiden får utvisa.

Hur som helst trivs vi jättebra tillsammans med katterna, och de verkar trivas jättebra med oss (så länge de får mat och kärlek.... och rena lådor.. och massor med leksaker... och göra som de behagar).. Innebörden av att blivit lovade att gå ut i trädgården med sina nya selar & koppel har de nog inte fattat ännu.. :)

Våra små egenheter

Nu har vi bott hos tvåbeningarna i två veckor. Vi börjar lära känna varandra.

Alltså vi lär känna de tvåbenta, vi fyrbeningar känner ju varandra sedan tuttstadiet.

Vi gör det mesta ihop så som leker, äter och sover.

Vi har börjat se små egenheter hos tvåbeningarna, men först får matte börja.
Det måste ju bli rättvist, vi är två tjejer mot två killar.

Zoe är en envis liten dam som ser till att få som hon vill. Väldigt nyfiken. I dagarna blev Zoe rädd för något på teven och gömde sig under soffan. Nyfikenheten tog dock över och hon kunde inte låta bli att komma fram. Fortsätta titta. Gömma sig igen. Matte tror att Zoe vänjer sig så småningom, att det inte är något farligt det som rör sig på skärmen. Hon är väldigt nyfiken i fönstret på att se allt som rör sig där utanför.
Zoe är väldigt glad i mat och först på skålen att smaka. Hon är först upp i sängen om morgnarna för att säga Urr-brrrp. (Godmorgon!)
Ingen kan se så förvånad ut som Zoe. Blir hon riktigt till sig slår hon med tassen. Med fördel den vänstra.

Tyzon är nog de tvåbentas bästa vän. Nästan mer intresserad av vad tvåbeningarna har för sig än någonting annat. Tyzon spinner jämt och får ibland för sig att jama för sig själv ute i hallen eller lite varstans. (Det senare är något matte känner igen från somalin Azlan, han gjorde likadant.) Han pratar med såväl två- som fyrbenta och vill vara med hela tiden. Tyzon tror att han är stor och vuxen i en liten kattunges kropp. Tyzon är modig och inte rädd. Han är kelgrisen no 1. och tackar aldrig nej till lite gos. Dock gillar han inte att bli kammad och definitivt INTE svansen.

Fortsättning följer...

Igår tog matte på oss det hon kallar för "sele". Vi tyckte mest att det var roligt att leka med änden av det som selen satt fast i, d.v.s. "kopplet". Efter ett tag glömde vi bort att vi hade sele på oss och sprang runt och lekte i dem. Sedan kom vi på att det var lite obekvämt och la oss ner och försökte få av oss dem. Vi förstår inte varför vi ska ha "sele" på oss, men matte säger att "den som lever får se".